Tröttnat.

God kväll!

De som känner mig vet att jag ganska fort tröttnar. Det är inte någonting som har ändrats den senaste tiden, tyvärr. Mitt tålamod liknar fortfarande ingenting. En av min tillvaros beståndsdelar jag nu har tröttnat på är hur min blogg ser ut, så nu har jag spenderat flera timmar på att försöka lista ut vad den förestående make-over:n ska resultera i.
Men eftersom bloggrenovering inte är någonting man gör i en handvändning, och min första plan inte fungerade, så beslöt jag mig för att kontemplera lite till. Historiens största tänkare menar att man kontemplerar bäst över ett glas rött. Vem är jag att trotsa sådana rekommendationer?



Och som tack för att du tittade in och inte fick något för besväret, här är en söt lillkisse:

Jag vet, det är ju ingen fruktkorg, men det får duga ändå.

 Tataah!

Fegisen ska bli modig.

Jag är feg. Jag har vetat det länge, men jag insåg det - på riktigt - först nyss.

Jag älskar att planera och organisera. Jag har 90 000 listor runt om i alla knutar på olika saker som ska, bör eller vill göras. Jag är sjukt bra på att göra listor - däremot är jag kass på att faktiskt genomföra dem sen. Det kan ge mig fruktansvärd ångest, och trots att jag är helt och hållet medveten om vad jag uppbringar hos mig själv, slutar det ofta med att jag ändå bara sitter och planerar och gör sedan inget i alla fall. Och så tänker jag att "om jag planerar bättre, så kommer det bli lättare att göra det". Det spelar ingen roll vad som finns på min lista. Det kan vara ett telefonsamtal, ett ärende till banken eller ett mejl som behöver skrivas - det blir ingenting. Så har jag dessutom betett mig så länge jag kan minnas. Och jag har alltså idag kommit fram till att det beror på att jag är feg. Översatt: jag överanalyserar allt.

"Vattna fnösket med eld", tänker jag då och bestämmer mig raskt för att göra något åt det hela. Vad är jag nervös för? Det jag är mest rädd för är att göra bort mig, men å andra sidan så råkade jag faktiskt säga "snoppa" idag i radion, där vi har både en och sjutusen lyssnare. Klaveret är liksom redan fullt av fotspår, som jag har dansat i det i mina dagar. Och här sitter jag ändå, utan större skador.

Inte mer med det alltså. Nu ska fegisen bli modig, är det tänkt. Jag ska ge mig själv en jobbig utmaning varje dag hela oktober ut, sedan ska vi se om jag har bättrat mig till dess eller inte.

Vad ska jag utsätta mig för imorgon då...? Kanske jag går till affären utan pengar på kortet, med flit. Eller så ringer jag Mark Levengood (jag har faktiskt en anledning), eller så tar jag och drar till gymmet på kvällstid. Det finns så mycket att välja på! Jag lär inte få slut på idéer i alla fall, så neurotisk som jag är över allt möjligt.

"The only people who find what they are looking for in life are the fault finders."
                                                                                                                 Fosters lag