Det susar i säven. Och i huvudet.

Ibland hamnar jag i något slags vacuum. Där befinner jag mig just nu. Det är just då min hjärna plockar upp och dammar av alla gamla bryderier och planer som jag har på lager. Det är också just då jag är allra minst lämpad för att analysera och fundera över dem, men jag gör det i alla fall, trots att jag inte kommer fram till något. För tillfället cirkulerar bland annat följande:

1. Hur ska jag få upp motivationen och lusten att träna? Jag har ju till och med köpt sprillans nya, supersnabba, korallfärgade skor som stämningshöjare. De är inte använda ännu. Just nu ligger det närmast till hands att helt fräckt skjuta över lösningsformulerandet på någon annan - ringa PT-Sara och tigga några goda råd.

2. Ska jag bara klippa av håret eller ska jag även ljusa upp det? Eller ska jag köra någon annan frisyr? Något måste i alla fall hända.

3. Om jag köper vettiga löpskor, kommer jag då att plötsligt tycka att det är svinroligt att jogga?

4. Ska jag börja plugga igen? Är det värt att vara 70 bast när man kommer ut i arbetslivet på riktigt? Vad ska jag i så fall plugga? Ekonomi? Näringslära? Psykologi? Eller finns det något annat smart jag kan lära mig?

5. Ska jag eller ska jag inte aktivera mitt för närvarande latenta företag? Jag vill ju, men vad ska jag göra med det? Ska jag fotografera? Eller ska jag skriva? Vad ska jag fotografera? Vad ska jag skriva om?

6. Vad är jag egentligen intresserad av? Hur tar man reda på det? Var börjar man? I vilken ände?

7. Ska jag börja förbereda min tidningsstart? Eller är det onödigt? Kommer tidningen i pappersform ens vara lönsam om två år när det är dags att packa sig härifrån igen?

8. Vad ska jag sy för något? Vad vill jag ha för kläder?


Ja, sådant där funderar jag på när jag är så här. Så känner jag mig uppgiven en stund, sedan inser jag att det är PMS-symtom. Känner mig inte mindre uppgiven för det, men finner någon slags trygghet i att det i alla fall går över om någon dag. Tills dess får jag väl... hålla mig upptagen. Men med vadå?