Long time, no see

Jag vet inte när jag senast la mig på soffan med en bok som inte är en faktabok. Jag minns inte ens sist jag öppnade en helt vanlig roman och läste bara för att jag ville. Inte för att det står något jag måste lära mig om, skriva om eller prata om.
Jag hade glömt hur fantastiskt det är att sjunka in i en spännande berättelse och bara låta tiden flyga.



Vilken lyx.
Ett glas rött hade suttit fint med min bok, men man kan väl inte få allt. Varm mjölk fick duga.

Saker jag inte förstår.

Det finns mycket märkligt som jag inte fattar i den här världen.

Sumobrottning, till exempel.

Det får gå åt fan.

Idag lyckades jag slira in via bokhandeln och köpte Jenny Hellström Ruas bok "Sy! Från hood till skjortklänning". Kändes som en fin present till mig själv. Den innehåller en hel bunt med mönster och framför allt - författaren erkänner att det ibland är ett rent jävla helvete att sy kläder.
Jag gillar när folk stiger ur sina påhittade perfektbubblor och erkänner att livet fan i mig suger emellanåt. Jag har inga ord för hur sjukt tröttsamt det är att se folk som till exempel Leila Lindholm svänga ihop en plåt fantastiska hallon-cupcakes med vänsterhanden, samtidigt som hon vispar ihop en mousse parisienne de la soufflé beauf med högerhanden - för att det "är världens enklaste att baka!" GO EFF' YOURSELF! För en kökshandikappad kvinna med åldersnoja är det inte så jävla enkelt!

Jenny, däremot, visar mig att det är okej att balla ur vid symaskinen. Det är ett fullt normalt beteende. Tack, Jenny!
Nu vill jag bara se Leila hiva en plåt med brända bullar i väggen, samtidigt som hon skriker okvädesord. Det får gå åt fan. Det gör inget.