Äntligen!!!

Jag kom nyss hem från det första gympasset sedan slaget vid Hastings.
Det var ett så kallat RML-pass, alltså Rumpa Mage Lår. Jag utgick ifrån stt det innebar 45 minuter pain and agony.
Jag har ju visserligen sprungit en del på sistone, men senast jag besökte ett gym var i november förra året. No kidding, alltså.
Jag trodde att jag skulle lägga mig i fosterställning och gråta blod efter uppvärmningen, men jag klarade hela passet! Jag lever och jag mår nästan oförskämt bra inombords! :)
Jag har saknat träningsglädjen. Den försvann med allt annat förra året. Men nu kanske den är på väg tillbaks? Hoppashoppashoppas!!