Här om dagen träffade jag en kille som hade hittat tron när han var 23 år gammal. Idag är han 29. Han berättade om hur lycklig han har blivit sedan han blev troende. Han gav som råd till den som velar att fråga Gud om Han finns och förvänta sig ett svar.
Det fick mig osökt att tänka på min yngre ungdom. När jag var 17-18 år och stenhårt troende. Jag bad varje dag, tackade för allt och bad om förlåtelse för allt. Det var den eländigaste, mest ångestfyllda tiden i mitt liv.
Märkligt det där, hur Gud och tron uppenbarar sig klockrent för vissa, medan andra måste slita hund för att ens känna sig som en värdig kristen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar