Den där karln, som är på bilden ovan, är världens finaste människa. Han är så snäll och så omtänksam och så fantastisk. Han får mig alltid att skratta och han får mig att må så sabla bra! Jag hoppas att jag får vara bredvid honom länge, länge.
Tänk att livet råkar sig så där ibland! Först är man så nere så man inte ens orkar titta upp, och sen plötsligt står någon där bredvid dig på dansgolvet och bara är helt perfekt! Det är sjukt egentligen. Aldrig trodde jag att jag skulle få känna så här, och så gör jag det i alla fall!
Men det måste ju betyda att det finns hopp för alla. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar