Beroendepersonlighet.

Jag skulle aldrig kunna testa knark. Inte bara för att det är dumt, men också för att jag skulle bli fast - tvärt. Det skulle bli så dyrt.

Jag blir beroende av allt. Senaste lasten jag la till min meritlista var Spindelharpan. Det där spelet som alltid finns med på datorer med Windows. Jag kan inte bara spela en gång. Börjar jag spela, måste jag spela en gång till och en gång till och bara en gång till, så har helt plötsligt en timme av mitt dyra liv gått åt till att flytta digitaliserade spelkort på en dataskärm. Fast jag egentligen borde städa, eller diska, eller skriva prepsats om konvergens eller genus eller något annat vettigt.
Mitt Spindelharpan-mål nu är att klara tre vinster i rad två färger. Det är skitsvårt. Förr i tiden klarade jag som mest typ 15 i rad med två färger. Jag hade mycket jag inte orkade ta tag i på den tiden också.

Just nu är jag också beroende av Apocalypticas låt "Grace" (jag KAN inte sluta lyssna på den, trots att mina trumhinnor blöder och skrumpnar och skriker på hjälp), grått nagellack och norsk tv.

Det märkliga med min beroendepersonlighet är att jag inte blir hooked på nyttiga saker. Bara tidsslösande, öronbedövande och ibland rent av ohälsosamma saker.

Det tycker jag är mycket besynnerligt.

Oööööyy...!

Mitt första radioinslag för Sveriges Radio P4 Kalmar. Det känns märkligt.


Är jag alltså en sådan där nu? Journalist, eller vad det heter? Vad fort det gick. Jättekonstigt...

Ehm?

Eftersom jag ska skriva uppsats, så gör jag naturligtvis allt annat än skriver uppsats. I min Spindelharpan-paus (beroendeframkallande!), så passade jag på att idka lite omvärldsbevakning. Jag googlade alltså mitt eget namn. Följande fann jag.




Detta är alltså en skärmdump av ett nyhetsbrev från Ålands turistportal på nätet, visitaland.com. Uppenbarligen har jag hjälpt till med utformningen av den nya, uppgraderade hemsidan. Inte har jag hört ett ljud om att de skulle ha antagit min artikel, och inte hittar jag den någonstans på hemsidan heller, men tydligen ska jag ha cred ändå. Lustigt. Tack då, antar jag.

Hur mycket kan man skriva om ämnet "konvergens" ?

Svar: 4 523 tecken. Sedan måste man liksom ta en paus på fyra veckor för att inte hjärnan ska skrumpna ihop till ett russin.

Jag blir så FÖRBANKENS trött på det här. Det var intressant i början, nu är det fanimig endast rysligt trist. Jag får inte in mer.

Bäst att äta sig en liten knäckimacka, dricka lite te och spela 39 partier Spindelharpan, med goda metalltoner i öronen och hopp om racerfart till fredag. TJING!!

Höstmusik.

Följande kan jag tycka är perfekt att lyssna på när det är kuling på utsidan:

Apocalyptica feat. Brent Smith - Strong enough




Apocalyptica feat. Gavin "Hotter than fish grease" Rossdale - End of me




Stam1na - Kadonnet kolme sanaa




Apocalyptica feat. Adam Gontier - I don't care







Jag kanske inte behöver tillägga att jag är inne i någon slags Apocalyptica-period i livet just nu... :)

Såja.

Efter en halv natts sömn med drömmar om Gavin Rossdale, känner jag mig mycket hoppfull inför framtiden. Det ska nog lösa sig det här, ska ni se!

Sen då...?

[Om du inte har lust att läsa mer gnäll, så kan du klicka här istället.]

Jag kom att tänka på en sak. Om några månader tar jag examen. Vart ska jag ta vägen då? Vad i all världen ska jag göra? I've got places to be, things to do and people to see, men var?? Var ska jag börja? Med vad ska jag börja?

"Hem" är ju Finland. Det skulle krävas antagligen ett par år för att få ordning på finskan. Det har jag inte tid med. Särskilt inte med tanke på att jag pluggade finska i drygt 11 år och jag fortfarande inte kan säga vad klockan är på ett grammatiskt korrekt sätt. Jag börjar bli gammal, jag hinner inte lägga ett decennium till på det. Dessutom finns det ingen snus i Finland.

Åland har jag gett vad jag hade att ge.

Ska jag journalista mig i Sverige, måste jag nästan bo i Stockholm, och blotta tanken får mig att må lite illa. Det är något jävligt obehagligt över den stan...

Jag kan inte norska. Jag kan inte danska. Franskan börjar bli rostig. Tyskan är icke-existerande. England? USA? Vad i all världen ska jag hitta på där?

Jag kommer väl antagligen komma på någon fantastiskt nytänkande, kreativ idé på dessa resterande månader, men just nu känner jag mig mest ganska... vilse.

Jag är född på en ö som tillhör ett land, vars språk jag inte kan ordentligt, ett land som inte ens gillar min ö särskilt mycket. Jag åkte till ett annat land, vars språk jag kan, men där jag står ensam och intrasslad av byråkrati. Rootless, anyone?

Jag vet, jag ska skärpa till mig, tänka positivt, göra det bästa av situationen, fokusera på lösningen och inte på problemet och blablabla. Men jag tar mig rätten att känna mig tom en stund. Jag antar att man kan säga att jag är på väg med huvudet före in i en identitetskris. Fasten your seatbelts, keep your arms inside the vehicle, berg-och-dalbanan är tydligen åter i startgroparna.

Trött...

Jag blir lite trött på Sverige. Det är väldigt mycket onödiga saker som krånglar en jävla massa i det här landet. Och händer det något, så står jag helt själv. Min familj kan inte hjälpa mig, eftersom de är i ett annat land, som har andra lagar och regler. Jag har ingen jag kan fråga om jag undrar något gällande byråkrati eller tillvägagångssätt. Jag måste själv förstå och veta vad jag ska ta reda på och vart jag ska vända mig för att ta reda på det. Och hur ska jag kunna veta vad jag borde veta om ingen berättar det för mig?

Exempel 1:
Hyran för min fantastiska lägenhet har helt plötsligt höjts från 4100 kronor första halvåret, via 4200 kronor, till 4400 kronor. Det börjar liksom stiga lite grann över min ekonomi. Ingen har meddelat mig om varken den första eller den andra höjningen. Hur mycket kommer den tredje höjningen bli på? När kommer den? Efter nyår?
Problemet är att jag är så illa tvungen att bo kvar. Ingen vill hyra ut en lägenhet till någon som bara ska bo kvar i fem månader.
I Finland får man inte höja hyran utan att meddela hyresgästen minst tre månader i förväg. Då ska hyresvärden också försäkra sig om att hyresgästen har fått informationen, det räcker alltså inte med en lapp i brevlådan. Denna höjning tänker jag att kan bero på den nya tvättmaskinen som jag fick installerad här för några veckor sedan. I Finland får man inte höja hyran för att lägenhetens fasta inredning byts ut. Särskilt inte om det är för att den fasta inredningen bytts ut på grund av ålderdom. Min gamla tvättmaskin var från 80-talet, den läckte och tvättade inte ordentligt, plasten hade murknat. Det kan ju knappast bero på felanvändning. Men den nya maskinen är jättebra.

Exempel 2:
Posten har krånglat något förfärligt efter sommaren. När jag kom tillbaka till Kalmar efter sommaren hade jag inte ens en reklamblad som väntade på mig. Telefonabonnemanget stängdes plötsligt av för att "fakturan har kommit i retur två gånger". Jag ringde till posten i Kalmar för att höra vad det var som försiggick. Jag fick en osammanhängande, lite aggressiv, utläggning om att "posten har skyldighet att sluta leverera post om brevlådan är full". Där är ju problemet att jag inte har någon brevlåda. Jag har ett brevinkast, som jag delar med grannen. Hade alltså fallet varit sådant att "brevlådan" faktiskt hade varit "full", så hade det inneburit att hela trappuppgången hade varit full med post, från golv till tak. Inte helt troligt, med andra ord. När jag frågade vart den posten som hade "fyllt upp" min "brevlåda" hade tagit vägen, fick jag ett spydigt "den har vi ju skickat tillbaka till avsändarna, de måste ju få veta vad som pågår" som svar. Dessutom kom det även något om att "namnskylten på dörren var borta". Om det verkligen stämde, så har personen som lagt tillbaks det, gjort ett fantastiskt jobb med att sätta ihop tejpen exakt, det är nämligen inte en reva i den. Och vem skulle ha tagit bort den? Vem skulle ha satt tillbaks den? Varför var den inte borta när jag kom tillbaka? Varför har den inte varit borta under sommaren?

I Finland är det ett brott att ta folks egendom, inklusive post, även för institutioner som Posten. Om det nu skulle råka sig så att brevlådan är knökfull och det verkligen inte ryms in mer papper, så måste posten lämna ett meddelande om att posthanteringen har avbrutits och informera om var man kan hämta sin post.
Jag har nu beställt fyra böcker från olika e-bokhandlare. Fyra böcker som är mycket viktiga för min utbildning. Dessa beställde jag för närmare en månad sedan. Jag har fått en bok. EN. Jag har fått mail om att två har kommit i retur till bokhandlaren, utan att jag fått någon avi eller liknande. Den sista har inte ens skickats från bokhandlaren. Jag har inte heller fått brevet som min mamma skickade för en vecka sedan. Inte har jag fått tillbaka den post som "skickades tillbaka till avsändarna" heller. Jag har ingen aning om hur mycket viktigt som har försvunnit på grund av detta.

Exempel 3:
Det var val för en vecka sedan. Jag ringde till Valmyndigheten och bad om att få ett röstkort någon veckan innan. "Jajjemän", lät det. Måndagen den 20 september fick jag mitt röstkort. Värt!

Det är som att Sverige verkligen anstränger sig för att jag ska förstå att jag inte hör hemma här. Jag tackar Gud för att jag i alla fall talar hygglig svenska, så jag kan göra mig förstådd. Jag förstår precis varför de invandrare som kommer hit, känner sig ovälkomna och utstötta och varför de låter sin frustration mutera sig till våldsamheter. Jag accepterar det inte, men jag förstår det. För Sverige är fanimig inget lätt land att handskas med, även för en svensktalande EU-medborgare. Det är säkert inte lättare någon annanstans heller, men jag har inte heller upplevt det någon annanstans.

"Åk hem då", tänker någon. Ja du, säger jag då. Det ska jag nog ta och göra.

Jojjo, jag kunde! :D

Jag har tvättat mina meikkipenslar idag. För första gången sedan de införskaffades, för olika länge sedan.

Jag är inte nådigt stolt över mig själv för att jag äntligen kom ihåg det, och faktiskt lyckades bända röva ur vagnen och göra det.

(Man får vara glad för det lilla man minns i det här tillståndet...)


By the wind, fräulein Jojjo har en sminkblogg också. Ta en kik, för bövelen!

JAG VILL HAAAAAAA!!!!

Jag vill ha den klänningen. SO BAD!! Inte vet jag om jag skulle kunna ha den, men det hade liksom inte gjort något. Jag skulle bara kunna ha den hängande på väggen. Som en tavla.

Insomnia.

Jag kan inte sova.

Det är fett irriterande. Klockan är 02:04 och jag är inte ens lite trött. Cirkusen är i full gång.

Varm mjölk får det bli.

Not even noteworthy.

Den här bloggen har visst blivit lite i stå, har jag märkt. Det har väl sin största orsak i att det inte har hänt någonting som är värt att skriva om sedan sist.

Jag är inne på sjunde dagen med feber. Den är visserligen på väg neråt, men halsen har blivit lite värre. Det känns lite slirigt. Jag funderar på om jag har dragit på mig någon värre form av ofriskhet. Typ AIDS. Eller svinfluensa. Det hade varit mindre charmerande, känner jag. Nåja, vi får se vad det blir av det, helt enkelt.

Igår kväll när jag la mig för att sova så tänkte jag att "NUU ska jag sova tills jag vaknar av mig själv!" Så jag ställde inget alarm. Idag vaknade jag 15:28. Jag antar att jag var lite trött. En vän från Åland ringde mig även mitt i natten och skulle beställa en taxi av mig. Jag sa att jag tyvärr inte kunde hjälpa honom med det, men att han kanske kunde pröva taxibolaget i Mariehamn. Då blev han arg och började fyllerambla, fortfarande inte helt införstådd med att det faktiskt inte var taxibolaget han hade på tråden. Det var fantastiskt underhållande. Sedan slutade han skälla, blev tyst en stund, och så sa han: "Du, jag ska ringa taxin nu, men jag ringer dig om en stund! Puss!" och la på.

Jag är fruktansvärt uttråkad. Jag behöver lite liv och oreda, känner jag. YouTube doesn't satisfy me anymore.

Och så har jag blivit hiskeligt sugen på att åka till Norge.

Som sagt, inget värt att skriva om alltså.

Hej igen.

Nu har jag varit frisk i tre och en halv dag. Det känns helt okej.

Jag har feta koncentrationssvårigheter. Jag borde råplugga till en tenta som jag har nästa lördag, men jag förstår inte vad jag läser. Jag kan inte sålla ut vad som är viktigt i det jag läser. Jag har nu lyckats komma igenom inledningskapitlet och kapitel 1 i boken, och det enda jag verkar komma ihåg är att i snitt två personer om dagen blir dödade av tigrar i Asien. Det lär ju knappast komma på tentan... Suck.

Vad har jag för fel i huvudet...??? This is nuts.

Återkommen.

Jag glömde berätta att min lilla dipp försvann ganska fort. Så nu är jag på G igen, sinni!

Imorgon ska jag på någon slags arbetsintervju till P4 Kalmar. Det handlar om ett reporterinhopp en fredag om tre veckor. Det skulle vara superspännande om jag fick det!
Det andra jobbet har jag dock inte hört någonting om, men det var ju sista ansökningsdagen förra fredagen, så de kan väl få grunna någon vecka.

På tisdag ska jag till farbror doktorn. För sista gången! Det vankas ett s.k. vårdavslut. Jag kan inte ens tänka mig att han skulle vilja att jag fortsatte. Sen jävlar, vet du. Aldrig igen. Jag ska vara proud and juicy för all framtid.