Beroendepersonlighet.

Jag skulle aldrig kunna testa knark. Inte bara för att det är dumt, men också för att jag skulle bli fast - tvärt. Det skulle bli så dyrt.

Jag blir beroende av allt. Senaste lasten jag la till min meritlista var Spindelharpan. Det där spelet som alltid finns med på datorer med Windows. Jag kan inte bara spela en gång. Börjar jag spela, måste jag spela en gång till och en gång till och bara en gång till, så har helt plötsligt en timme av mitt dyra liv gått åt till att flytta digitaliserade spelkort på en dataskärm. Fast jag egentligen borde städa, eller diska, eller skriva prepsats om konvergens eller genus eller något annat vettigt.
Mitt Spindelharpan-mål nu är att klara tre vinster i rad två färger. Det är skitsvårt. Förr i tiden klarade jag som mest typ 15 i rad med två färger. Jag hade mycket jag inte orkade ta tag i på den tiden också.

Just nu är jag också beroende av Apocalypticas låt "Grace" (jag KAN inte sluta lyssna på den, trots att mina trumhinnor blöder och skrumpnar och skriker på hjälp), grått nagellack och norsk tv.

Det märkliga med min beroendepersonlighet är att jag inte blir hooked på nyttiga saker. Bara tidsslösande, öronbedövande och ibland rent av ohälsosamma saker.

Det tycker jag är mycket besynnerligt.