Sen då...?

[Om du inte har lust att läsa mer gnäll, så kan du klicka här istället.]

Jag kom att tänka på en sak. Om några månader tar jag examen. Vart ska jag ta vägen då? Vad i all världen ska jag göra? I've got places to be, things to do and people to see, men var?? Var ska jag börja? Med vad ska jag börja?

"Hem" är ju Finland. Det skulle krävas antagligen ett par år för att få ordning på finskan. Det har jag inte tid med. Särskilt inte med tanke på att jag pluggade finska i drygt 11 år och jag fortfarande inte kan säga vad klockan är på ett grammatiskt korrekt sätt. Jag börjar bli gammal, jag hinner inte lägga ett decennium till på det. Dessutom finns det ingen snus i Finland.

Åland har jag gett vad jag hade att ge.

Ska jag journalista mig i Sverige, måste jag nästan bo i Stockholm, och blotta tanken får mig att må lite illa. Det är något jävligt obehagligt över den stan...

Jag kan inte norska. Jag kan inte danska. Franskan börjar bli rostig. Tyskan är icke-existerande. England? USA? Vad i all världen ska jag hitta på där?

Jag kommer väl antagligen komma på någon fantastiskt nytänkande, kreativ idé på dessa resterande månader, men just nu känner jag mig mest ganska... vilse.

Jag är född på en ö som tillhör ett land, vars språk jag inte kan ordentligt, ett land som inte ens gillar min ö särskilt mycket. Jag åkte till ett annat land, vars språk jag kan, men där jag står ensam och intrasslad av byråkrati. Rootless, anyone?

Jag vet, jag ska skärpa till mig, tänka positivt, göra det bästa av situationen, fokusera på lösningen och inte på problemet och blablabla. Men jag tar mig rätten att känna mig tom en stund. Jag antar att man kan säga att jag är på väg med huvudet före in i en identitetskris. Fasten your seatbelts, keep your arms inside the vehicle, berg-och-dalbanan är tydligen åter i startgroparna.