Aftonbladet har en artikel på sin hemsida som handlar om BMI och dess bristande verklighetsförankring och illustrerar detta med ett antal elitidrottare/kändisar etiketterade med värde och bedömning enligt BMI-skalan.
Jag är definitivt ingen näringsexpert, men jag tycker mig någonstans ha läst att BMI bara går att tillämpa på sådana som jag; otränade, helt vanliga, vuxna människor. De ovan nämnda bilderna visar alltså tre elitidrottare, en überdeffad Brad Pitt samt Renée Zellweger som karaktären Bridget Jones. Av de ovan nämnda bilderna fastslås att alla utom Bridget Jones är överviktiga eller feta. Kan det månne bero på att muskler väger lite mer än fett? Är inte det en sådan där sak som brukar klassas som allmänbildning? Eller minns jag helt fel?
Med kraftig betoning på "inte det minsta kunnig inom varken näring, träning eller hälsa överlag (förutom när det kommer till medicinska termer)", dristar jag mig ändå till att tycka att BMI-skalan kan vara bra att ha som måttstock, om det tillämpas på rätt sätt. Jag tror att det kan vara bra att ha någonting som hintar om var man befinner sig i förhållande till den rekommenderade vikten för den aktuella längden.
Dessutom utgör BMI-skalan en trygghet för mig och om det skulle visa sig att den är helt uppåt väggarna, så vet jag faktiskt inte riktigt hur jag skulle börja bete mig...
Däremot kan jag tycka att det är underligt att jag, enligt BMI-skalan, "är tillåten" att väga allt mellan 60 kg och 78 kg i mina ståtliga 177 cm. Det är ganska mycket plats däremellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar