Sonisphere, a.k.a. Fångad av en stormvind. Nästan.

I helgen var jag på Sonisphere i Björneborg. Jag var nervös som fan innan för att jag var tvungen att ta mig från Åbo till Björneborg till festivalplatsen själv på lördagsmorgonen. När jag steg av båten 07:30 på lördagen kände jag lite "What the face? Jag är ju en glåobtråtter!", drog på mig mitt finaste "make-new-friends"-smile och traskade ut i fosterlandet. Det gick förvånansvärt smidigt att ta sig från A till B och vidare till C och när jag väl kom fram till vännernas camp möttes jag av applåder och jubelrop. Jag kände mig rätt så välkommen.

12:10 ställde vi oss vid stora scenen för att avnjuta ljuv musik och därmed även ta oskulden av Sonisphere, the Finland edition. Stam1na hette bandet och jag kände inte till dem sedan innan, men jag hade fått berättat för mig att det var ett finskt metalband. Jag fick små HIM-relaterade visioner, men ack så fel jag hade! Musiken var så hög och så hård att mina öron blödde. Texterna gormades på finska. Det var alldeles fantastiskt! Jag blev kär i den rödlätte sångaren, ty han var så ofantligt rar när han skrek så att pulsådern höll på att explodera i huvudet på honom.



Stam1na.

Sedan följde The 69 Eyes, Apocalyptica, Serj Tankian, The Cult, Alice in Chains, Behemoth, Negative och Volbeat ackopanjerat av en hel massa öl och gott sällskap. Men det fanns ju naturligtvis bara ett band jag hade i tankarna under detta tidsfördriv.

Negative.

Serj Tankian.

The 69 Eyes.

Apocalyptica.


Volbeat.


HIM gick på prick 20:45 och jag lyckades hålla mig på benen. Jag är mer starstruck nu i efterhand, men just då var jag bara nöjd över att vara där. Ville var tanig och tanken slog mig att jag kanske borde släppa honom eftersom han uppenbarligen behöver en kvinna som kan laga ordentlig mat åt honom; by the looks of it klarar han inte av detta själv. Dock såg han frisk och fräsch ut, skrattade och var glad, trots vissa problem med ljudet. Dessutom rökte han inte en enda cigarett under hela spelningen.
De körde alla mina favoritlåtar (kanske inte så svårt...), dock glömdes "Katherine Wheel" bort, vilket var lite trist. Däremot kom "Bleed Well" och det hade jag inte väntat mig, så det ordnade upp sig ändå, till sist.
Ville sprang av scenen typ fyra gånger under spelningen och jag misstänker att han led av någon slags miktionsproblem, möjligen cystit eller liknande. Under tiden Ville besökte herrarnas, fick Linde slita sträng med oändliga gitarrsolon, då han under hela tiden hade ett ansiktsuttryck som att han backade ut något otympligt.

HIM.

Morgonen efter knallade jag tillbaka till busstationen med mitt biljettnummer och min legitimation i högsta hugg. Jag försökte förklara mig på engelska och bad chauffören ta fram sin lista över bokade och betalade biljetter så att han kunde stryka mitt namn därifrån, men möttes av the Finnish look of "Quoi?". Rätt som det är hoppar en random tant in i diskussionen och ska börja tolka åt mig. "Snällt!" tyckte jag en stund. Hon förklarade på fruktansvärd engelska att jag var tvungen att ha en utskrift av min biljett och att jag i så fall fick vänta tills resebutiken öppnade två timmar senare. Jag kom snabbt fram till att jag då skulle missa båten hem och valde därför att betala en ny biljett. Jag sätter mig bakom tolkartanten och hennes två kompisar, och får höra hur hon högt och tydligt på svenska berättar för sina kamrater om hur "de har satt det i system att lura till sig allt möjligt" och "dagens ungdom" och "hon är ingenting annat än en tjuv", varpå en av hennes kompisar tillägger "ja, det gick förmodligen mer pengar än det var tänkt på det där spektaklet hon har varit på. Och se hur hon ser ut...!". Jag överväger att låta det gå, men minns tanten på bussen från Kalmar i början av sommaren som hävde ur sig det ena och det andra utan att jag överhuvudtaget ingrep, så jag böjde mig fram, harklade mig och sa:
"Ursäkta, är det möjligtvis mig ni pratar om?" Minerna på PRO-packet framför mig var obetalbara. När jag försäkrat mig om att jag fått deras uppmärksamhet, fortsatte jag, lugnt och sakligt:
"Det var tamejsatan det fräckaste jag har varit med om i mitt liv!" varefter jag möts av tolkartantens avhyvling. Hon var uppenbarligen väldigt chockad över att jag pratade svenska och förhoppningsvis jävligt generad över sitt tilltag, så hon drog fram stora artilleriet och lät sin utskällning regna över mig. Jag förklarade sakligt hur bussförfarandet går till i andra delar av svenskfinland och även i Sverige, och att hon inte behövde lägga sig i sådant hon inte visste någonting om. Hon bad genast om ursäkt och vände sig framåt igen. Jag fullkomligen kokade inombords, och önskade nästan att vi skulle krocka för då skulle hon antagligen åka på största smällen.

När båten tog i land i Mariehamn efter den längsta, tyngsta båtresan i mitt liv, stod jag och väntade på att få ta fast mark under fötterna. Jag kastade en blick åt sidan och vem får jag se? Jo tanthelvetet och hennes två kompanjoner. De ska alltså förpesta min ö, till råga på allt. Jag fick kämpa för att inte putta dem av landgången på väg till terminalen. Kommer hon in till mitt arbete under veckan, kommer jag be henne att fara åt helvete. Ser jag henne överhuvudtaget, kommer jag be henne fara åt helvete. Jag är fortfarande så arg, så jag vet inte ens vart fan jag ska ta vägen. Mycket har jag blivit kallad, men aldrig tjuv. Det mest olagliga jag gjort i mitt liv är att dricka alkohol som minderårig. Det tror jag inte heller att jag är ensam om att ha gjort. Jag skulle kunna skriva en bok om hur mycket jag avskyr dessa förbannade attitydbelamrade tantskruttar, men jag avstår av respekt för mitt blodtryck.

Anytanthelvete, när jag sedan kom hem och laddade min telefon, som varit död ända sedan föregånde kväll (tack HTC!), möts jag av en våg av SMS från släkten: "Är du okej??!". Förbryllad slår jag på finska TVn och ser att festivalen jag nyss besökt, i princip har blåst bort. 40 skadade. Tältplatsen är översvämmad. Mina vänner är fortfarande kvar.

Som tur är skadades ingen av mina vänner, men däremot flöt deras saker iväg och förstördes av hagel och flygande försäljartält.

En ganska händelserik helg, med andra ord. Minnesvärd, om inte annat.