Eftersom jag råkar jobba på ett ställe där det springer mycket läkare, passade jag under dagen på att ta mig en pratstund med en av dem, angående mina mycket långvariga knä- och höftproblem. Efter lite snack och knickeli-knackande på alla möjliga benleder, kom doktorn fram till att jag nog förmodligen lider av begynnande artros och eventuellt även begynnande reumatism. Reumatismen var det snack om för många år sedan, då jag en gång tidigare sökte läkarhjälp för mina trasiga knän.
Så nu sitter jag alltså här och pantar på två pensionärssjukdomar, jag är halvblind och (förhoppningsvis före detta) ätstörd. Dessutom har min ena hörselgång svullnat igen. Tilläggas ska kanske också att jag är 23 år gammal. Nu väntar jag bara på åldersdiabetes och leverfläckar. Kanske man kan slänga in lite grönstarr också, när vi ändå är i farten. Så nu får jag inte springa på tre månader. Kanske jag kan klara. Jag har ju inte direkt sprintat omkring som en kenyan innan heller. Efter det är det någon form av sjukgymnastik och återuppbyggnadsträning som gäller. Och mat. Alltid den förbannade maten! Att det ska vara så viktigt! Kan ingen uppfinna det där pillret jag har pratat om nu i 27 år?
Ibland är det gott att vara Nina Latvala...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar