Jag har gått och dragit mig för ett telefonsamtal i nära två månader nu. Inte för att de jag måste ringa är otrevliga eller läskiga på något sätt. Det har bara känts tungt att lyfta telefonen för att slå just det numret. Jag vet inte varför.
Nu lirkade jag tummen ur knävecket och ringde. Det var ett jättetrevligt samtal! Jag borde ringa dem oftare.
Nu tillbaks till städningen. Jag har packat typ klart. Det blev två GIGANTISKA väskor, som väger två ton vardera, plus en datorväska och en vanlig purse. Helskota, jag kommer dö på vägen ner till bussen imorgon. HUR ska jag få med allt? Min kropp är så svag!
Det stora problemet har som vanligt varit vilka skor jag ska ta med mig. Jag har 58 par, jag älskar allihop. Efter en tårdrypande urvalsprocess, har jag i alla fall lyckats skära ner från 58, via 46, 32 och 25, till slaka 8 par. Eller ja, 9 om man räknar de jag ska ha på fötterna på vägen. En av mina bautaväskor innehåller alltså bara skor.
När jag hade packat finalisterna, kände jag mig lite nedstämd över att vara tvungen att ställa tillbaka resten i hyllan. Men så kom jag på att jag ju har 15 par skor hemma också, som jag inte använt på ett år! Oh, the joy!! :D
Skönt att inte ha större problem just nu. Jag gillar't.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar