My day this far.

Steg upp 06:00 för att dona det sista innan bussen gick. 08:10 började jag släpa mina små väskor till stationen, det tog 18 minuter längre än vanligt, men jag hann i tid i alla fall. Det är rätt tomt på bussen - sweet.

I Västervik stiger det på a sh*t load med folk. Helt vansinnigt. En tant satte sig bredvid mig, tittade på mig, uppifrån och ner, och sa: "Är du en sån där knarkare?". Jag blev lite förvånad, eftersom jag ändå gjort mig besväret att duscha och sminka mig innan resan påbörjades, så jag sa: "Vah...?". Då svarar tanten: "Ja, du har ju trasiga byxor och en sån dära ring i ansiktet. Så har du ju målat dig på armen också". Sen tillade hon snabbt: "Och flickor passar bättre i rosa nagellack".

Detta är dagens outfit:
1st. svart linne
1 st. ljust beige kofta
1 st. ljusa jeans med hål på vänster knä (det är ju så modääärnt nuförtin!)
1 st. svarta skor
1 st. läppring
10 st. fingernaglar i skimrande mörklila
1 st. tatuering på vänster handled

Jag förstod inte riktigt vad hon menade, så jag satte iPoden i öronen och glömde att hon fanns. Tills hon plockar fram köttbullar i en liten fryspåse och börjar gnaska. MAKEN till stank har jag inte varit med om hittills i mitt liv (då har jag ändå varit närvarande under största delen av tiden då en bebis inte var pottränad)! Jag svalde hårt för att jag inte skulle kaskadkräkas på hennes fotriktiga skor.

Men människan slutar inte där. Nej nej. Efter köttbullarna var uppätna, tar hon fram ost. Skivad ost. Inte vanlig ost. Utan sådan där ost som luktar elakt, så elakt. Återigen gör jag mitt bästa för att förhindra magkatapulten från att avfyras. Jag öppnar min lilla purse och tar, diskret, fram en snus, som jag sedvanligt klämmer in under läppen. Då pickar tanten på mig igen och säger: "Är det du som luktar så äckligt? Du ska inte snusa, då blir du aldrig gift". Jag noterar hennes utfall med en vänlig nick och ett leende jag lärt mig hantera under mina år som receptionist och lägger tillbaks musiken i öronen. Precis innan snäckan når min örongång hör jag henne tillägga: "Fast du kanske är en sån dära... böga".

Några timmar senare somnar jag till i en kvart. Jag vaknar till precis när vi åker förbi Postens stora komplex utanför Stockholms centrum. Då pickar tant(jag vet att jag skulle sluta svära, men nu är det befogat)jäveln på mig igen och säger: "Har du vaknat nu? Du snarkar ju så hela bussen hörde dig".

Förnedringen var total.

Det är inte ofta jag längtar efter ålänningars hövlighet (de besitter ofta ingen), men nu är det nog med Sverige för min del.