Återigen lyckades jag inte somna förrän närmare sextiden i morse. Jag fattar inte varför jag inte ens lyckas slockna av utmattning! Nåh, det kommer väl det med.
Klockan 09:01 ringer någon med dolt nummer. Needless to say, reaktionen var något i stil med: "Men för HELVETE...!!!" ... Månne det var den där telefonförsäljaren igen? Ingen normal människa skulle ju få för sig att ringa någon annan klockan nio på morgonen... Särskilt inte mig.
Lyckas slumra till igen, för att sakta väckas in i fnitterskratt från gatan nedanför. Man kan tro att det skulle vara det perfekta sättet att vakna på, med glada människor. NIX, ty det kan vara det värsta ljudet som finns. Särskilt om man sover. Och särskilt om de skrattande människorna är två tjejer i äldre tonåren som skrattar i drygt 45 MINUTER (utan att överdriva) i princip i streck.
1. Vad i helsike är så roligt att man kan skratta oavbrutet åt det i nästan en trekvarts timme?
2. Vem i helsike är så rolig att man kan skratta oavbrutet åt den i nästan en trekvarts timme?
3. Efter hur lång tid får de boende i området lov att döda dig om du skrattar oavbrutet i nästan en trekvarts timme?
Ett tag var jag till och med osäker på om jag faktiskt hörde skratt på riktigt eller om det bara slutligen hade brustit i huvudet. Jag tycker dessutom att jag har upplevt exakt detta förut, fast den gången med lite mer sömn i bagaget. Dock såg jag dem, de jävlarna, de fanns på riktigt...
Nåja. Inte gör det mig något nu längre. Sova kan jag göra när jag är död. Nu, när jag fortfarande är vid liv, kan jag städa min lägenhet.
CARPE DIEM!
man kan skratta åt mig i 45 min. oklart om det är för att jag är rolig, eller om annan anledning finns... hmmmmm
SvaraRadera