Still fag-hagging.

Under min lilla sjukdomsdipp här, så har det ju mest blivit YouTube i horisontalläge för denna Fräulein. Efter tjugo timmars intensivt Tubande började jag ana ett visst mönster i mina karlpreferenser...


Freddie Mercury (NÄH??)
Min husgud. Jag älskar människan. Jag älskar allt som har med honom att göra. Han får mig att, mer innerligt, önska att det finns ett liv efter döden, då jävlar ska här umgås! (Kremera mig i mina lacktights och läderbootsen med styltklackar, för säkerhets skull!) Fantastiska, underbara karl.

George Michael från Wham!
Återupptäckt tack vare tribute-konserten för Freddie Mercury. Jag var ganska liten när jag först blev medveten om hans existens, men jag minns att jag såg videon till "Last Christmas" och hans väldigt fönade hårsvall tilltalade mig. Han såg väldigt snäll ut, tyckte jag.

David Bowie
Också återupptäckt tack vare tribute-konserten. Vilken otroligt cool kille! De där ögonen, vettu...

Pedro Almodóvar
Jag såg "Allt om min mamma" vid något tillfälle och blev totalt hooked. Mycket på grund av den prostituerade transvestiten som var så jävla ball.

Neo
Sicken rar liten sak! Jag blev kär vid första ögonkastet. Jag är fortfarande lite, lite förälskad.



Dessutom, insåg jag precis; när jag första gången föll huvudlöst för HIM back in the days, så var Ville inne i sin make up-/bisexuella period...


Mer eller mindre homosexuella män är alltså min grej. De är absolut fantastiska, på alla sätt. Och det är fruktansvärt trist att det fortfarande, i Herrens år 2010, finns människor som tycker illa om homosexualitet... Det är ju bara kärlek, liksom. Lika snajsig och vacker som den alltid är. Kvinnor som älskar varandra. Män som älskar varandra. Och så jag, som älskar männen som älskar varandra.