Igår.

Igår var jag på kåren, på den sista festen i Kårhusets historia. Dessutom var det Halloween-fest. Jag träffade Mannen i mitt liv. Han var inte utklädd, jag såg ut så här:


Jag kan ju säga att jag INTE knatade fram och bad honom gifta sig med mig. Däremot sa jag "Förlåt om jag steg på dig" och han svarade "Det är lugnt." och såg rädd ut.

Det lustiga är att om jag hade gått dit outklädd, så hade han inte ens varit där. Inte ens om jag hade sett något sånär normal ut, hade han varit där. Det är Ödets ironi. JAG HADE TILL OCH MED EN STRUMPA I KJOLEN!

Gah...