I natt drömde jag att jag blev kysst av en kille som liknade väldigt mycket på en kompis (lagliga!!) lillebror, fast ändå inte. Jag vaknade av att det kittlade i magen, så där som det gör när man är upp över öronen kär och nu är jag uppstudsigt överlycklig för att jag har känt den där känslan igen! Jag trodde den hade krupit in under en sten i sjö i en skog och dött.
Mitt minne påstår att senaste gången jag kände detta, var för ungefär exakt nästan sex år sedan. I en hall, hos en karl, med fyrverkerier all around och en semi-svimningsattack som följd. Sedan dess har jag bara mått panikilla och fått klaustrofobiliknande symtom så fort jag känt mig attraherad av någon. I drömmen var det bara fjärilar! De fladdrar fortfarande omkring, visserligen utan mål eller mening, men ändå. De lever i alla fall!
Jag tror bestämt att hoppet hoppade igång igen. Det var väl tusan på tiden.
Välkommen tillbaka, för fan!
LIKE LIKE LIKE!!!!!!!
SvaraRadera