Jag älskar dans. Det är bland det absolut bästa som finns på jordklotet. När min kära 98-åriga kropp nu har satt P för fortsatt rörelse överhuvudtaget, kan jag ju i alla fall njuta av att titta, tills jag får studsa in i Malkars danssal igen. Och detta kan vara bland det coolaste jag har sett hittills i livet.
Det är något med stora folkmassor som glatt samarbetar efter bästa förmåga som gör mig lite rörd. Jag får tårar i ögonen, idealisten i mig sparkas till liv och jag frågar mig, med en lätt frustrerad ton, varför i helvete folk inte bara kan skärpa till sig och bli sams med varandra ute i världen. Se hur kul man kan ha! Istället för att spränga ihjäl varandra av orsaker ingen längre minns.
Dessutom är Madcon så ofantligt sköna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar