"Många som misshandlas av sin partner eller blir våldtagna skäms och undrar om de inte var lite skyldiga trots allt. Förlåter man i det läget befäster man känslan av underlägsenhet och brist på värde."
Det finns ju onekligen saker i min surpackning som är av tyngre kaliber. Kanske jag inte är knäpp i huvudet för att jag inte riktigt kunnat förlåta det ännu? Det är ju "bara" tre år sedan. Det kanske är lite tidigt ännu? Med tanke på att jag först nu börjat fatta att det inte var helt kosher. Dessutom var det ju extra trist att det råkade hända just i början på mitt vuxenliv, så att jag blev tvungen att bygga upp allt på nytt. Det kanske får vara lite rangligt än så länge? Det kanske är för mycket begärt att släppa det genast? Det söndrades ju faktiskt en hel del under den perioden. Uppenbarligen, eftersom det fortfarande inte är helt bra.
Jag tror jag gör bäst i att börja med de lite mindre grejerna, se hur det går. Sedan kan jag övergå till de större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar