Ålandstidningen har en artikel på hemsidan idag, som har rubriken "Ja till bön för registrerat partnerskap". Den handlar om att man på kyrkomötet röstade "ja" till att skriva ihop anvisningar som prästen ska använda sig av under ceremonin. I samma veva röstade man även "ja" till att be för de registrerade partnerparen. (Varför får inte det heta "äktenskap"? Varför måste man hålla på med det här "registrerade partnerskap"-tramset?)
Jag antar att man ska vara glad för att det äntligen händer något, men det gör mig ändå lite ledsen att det tog till 2010 innan de fick tummen ur. Att det någonsin har varit ett problem. Att det har varit ett problem som man måste rösta om, på ett möte.
Det känns lite som konciliet i Nicea år 325, då man genom handuppräckning bestämde att även kvinnor har själar.
Men, som sagt, bättre sent än aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar